Bakgrundshistorier

Även Gud kör Mercedes © 2008

Nya karaktärer samt nyare skisser publiceras kontinuerligt i takt med projektets utveckling.

Edo, Asylsökande nr: 8201

I och med Jugoslaviens korthusliknande sönderfall, och i och med krigsutbrottet i Bosnien & Hercegovina 1992, tvingades den mycket unge Edo överge sitt hem och ge sig av för att söka lyckan på Europas kontinent. Hans far, en högaktad läkare vars namn var vida känt i hemstaden, fördes en vecka innan krigsutbrottet bort av hemliga polisen. Han blev anklagad för landsförräderi, dömd till spårlöst försvinnelse. Detta för att han hemma i sin källare försökt framställa landets heligaste dryck, slivovits, efter ett italienskt recept.

Edos mor var en ömsint kvinna, en omtyckt språklärarinna i slaviska språk, sprungen ur en familj där moral och ideal var allt. En kväll när granaterna föll tätare än vanligt gick hon ut för att köpa bröd och kom aldrig tillbaka igen. Edo har dock regelbundna träffar med dom i sin fantasi, där han minns deras villkorslösa kärlek, där han av hela sin kraft önskar att en dag få se dom åter. Han minns sin stulna barndom, och ibland begråter han sin fråntagna framtid. Till Sverige har han färdats gömd i ett lastbilsutrymme, från nordöstra Bosnien via Portugal och Schweiz. Vid ankomsten till Ystad trodde han att han hade kommit till Frankrike, där han ursprungligen hade tänkt söka asyl. Av myndigheterna bussades han iväg till flyktingförläggningen Almvägen, till en stad han inte kan uttala namnet på. Där placerades han i det så kallade Singelhuset, där han tillsammans med sina broshor outtröttligt väntar på att få papper.

Bambuss, Asylsökande nr: 5241

Bambuss är född och uppvuxen under palmen på Cocosön. På grund av missförhållanden av politisk art skickades han i tidig ålder av sina föräldrar ut i den okända världen för att söka lycka. I Kina lärde han sig äta hundar, i Tibet blev han införstådd med den heliga Buddhas läror, i Indien blev han renad i Ganges heliga smuts, i Afghanistan passade han inte i skägg, i Ungern insåg han för första gången att hans hy var mörk – från Tjeckien tog han tåget till Sverige. Här vill han leva, här vill han dö. Almvägen har blivit hans hem, här söker han asyl. Det första han lärde sig på det nya språket var svenska flickor vara toppen, svenska flickor suga snoppen, vilket resulterade, efter att ha yttrats till Migrationsverkets sexiga handläggare, i en bruten käke.

I Sverige upptäckte Bambuss hip-hopen, hans röst och religion i den nya tillvaron. I sina säckiga byxor och sin dunjacka är han alltid kall. Men i sinnet är han varm. Han besitter förmågan att glädjas över vardagstillvarons alla aspekter, negativa som positiva. Detta är hans signum. För detta är han älskad och uppskattad i sina kompisars ögon. Han är hip-hoparen Bambuss ”den glade”, bortkörd från Cocosöns misär men välkomnad till gettobetongen Almvägens kärleksfulla värld.

Svenne, Asylsökande nr: 3342

Svenne är gängets extremistskåning. Till flyktingförläggningen har han kommit från Malmötrakten, där hans föräldrar en dag, helt utan förvarning, sålde familjens all egendom och begav sig till Afrika för att utföra missionärsarbete. Det var för riskfyllt för Svenne att följa med, så dom placerade honom på flyktingförläggningen Almvägen, stället dom mest tyckte liknade Afrika. Från början vägrade Migrationsverket ta emot Svenne, men efter att hans far, den rikskände prästen Kenth von Sax hade ringt några samtal och dragit i lite trådar, var Migrationsverket tvunget att ge vika. Svenne blev placerad i Singelhuset tillsammans med dom andra asylanterna, i vilka han snabbt hittade riktiga broshor.

Svennes hjärta tillhör Skåne, i hans vener rinner äkta snapphaneblod. Han anser inte att Skåne tillhör Sverige, vilket är anledningen till att han envist söker uppehållstillstånd i Sverige. ”Skåne är ockuperat, och skåningar är ett förtryckt folk” brukar han säga. Han erkänner inte sitt svenska medborgarskap som han har sedan födseln, för han har aldrig varit något annat än skånsk medborgare. Handläggarna på Migrationsverket misstänker att Svenne har tappat förståndet. Dom ber honom regelbundet besöka en psykolog, vilket han konsekvent vägrar att göra. Av någon anledning som han inte riktigt förstår får han avslag efter avslag på sin ansökan. Han låter sig dock inte nedslås utan fortsätter att söka svensk asyl, precis som sina kompisar. Han anser att han befinner sig i Sverige på samma premisser som dom övriga i Singelhuset, och han kan inte annat än betrakta sig själv som blatte i det nya svenska samhället.

I Malmö var han medlem av den revolutionära rörelsen Unga Snapphanar som ihärdigt arbetade för att andra människor också skulle inse det som dom själva redan visste: nämligen att Skåne inte är en del av Sverige. Organisationen splittrades dock när medlem nummer två flyttade till Stockholm för att satsa på en karriär i dokusåpavärlden. ”Revolutionens tid är nära”, brukar Svenne säga, ”dom förtryckta skåningars röst skall åter bli hörd”.

Digitron, Asylsökande nr: 9879

Digitron är född på Kosovos största berg, Gjeravica, på en altitud av 2542 meter. Hela byn, bestående av åttiosex personer, närvarade när Digitrons mor med stor möda och enorm kämparvilja gav liv till sitt trettiosjätte barn. Kort efter att det lilla samhället Drim fått sin åttiosjunde invånare utbröt en våldsam brand av ett sällan skådat slag. I kalabaliken som uppstod rövades Digitron bort av Gjeravicas blodtörstiga vargar. På sin femte födelsedag blev han upphittad av en godhjärtad fåraherde och änkeman som gav honom tak över huvudet och en plats för själslig ro. Fåraherden undervisade honom i skriv- och läskonstens elementära beståndsdelar. Digitron frodades, men lyckan varade inte länge. En dag när fåraherden som vanligt var ute med sina får blev han attackerad och uppäten av samma vargar som en gång i tiden hade rövat bort Digitron från hans hem. Denna tragiska händelse fick den unge Digitron att bryta upp med Kosovo och ge sig av, ge sig av för alltid.

Efter en tids huvudlöst sökande efter en utopi som inte fanns hamnade Digitron så småningom i Sverige där han bestämde sig för att söka asyl. Här upptäckte han pokermaskiner, bänkpress, hantlar, buffaloskor, dagsvax och den obeskrivliga lockelsen hos svenska tjejer. Dessa komponenter utgör passionen i hans liv. Hans bakåtslickade hår, som kräver minst en burk vax om dagen, hans giftiga tunga som är i stånd att spotta ur sig dom mest fantastiska lögnerna, hans uppumpade kropp och hans kära bufalloskor gör honom till en plejer av högsta rang. Digitron är en jebac som Edo uttrycker det. Han är flyktingförläggningens Rambo och Bruce Lee, han är snubben som tjejer vill ha, han är snubben som alla killar försöker efterlikna. Tror han.

Ufo, Asylsökande nr: 4231

Barn till en artuisisk mongovelaraptor och en klingijansk saurosilla, har UFO färdats 650 000 ljusår från hemplaneten Gemba X till planeten Jorden. Slumpen bestämde hans färdväg och styrde hans ensitsiga rymdskepp till Sverige och flyktingförläggningen Almvägen. Han lämnade hemplanetens trygga svär för att testa något nytt, se sig om i universum och upptäcka nya världar. Och han kunde inte ha landat mer rätt, kände han. Sverige är den ideala utgångspunkten för hans framtida upptäcksfärder till planeten Jordens alla hörn, men bara om han lyckas få asyl. Han har inte bråttom, för där han kommer ifrån utgör åldern inget problem. Gemba X-aner lever nämligen för alltid.

Språket han kommunicerar på heter ljud, ljud som hans broshor i Singelhuset inte har några som helst problem med att förstå. Han är en som alla tycker om. En gullig varelse som väcker sympati hos alla han möter. Han är multibegåvad när det kommer till musik. Det finns inte något instrument som han inte behärskar med enastående skicklighet, en äkta virtuos.

UFO har hermafroditiska egenskaper, det vill säga ingen vet om han är pojke eller flicka. De flesta utgår dock ifrån att han är en ”han” med den enkla motiveringen att han helt enkelt mest liknar en han. När tillfrågad svarar han att han inte vet, för på Gemba X indelas inte varelser i kategorier man/kvinna. ”Va’ fan är du då?” brukar broshorna fråga. ”Jag är jag”, brukar UFO svara. Sålunda förblir hans könstillhörighet ett mysterium.
Tålmodigt väntar han med sina bröder på den lyckliga dag då han får bli svensk, då han får ett eget pass, och viktigast av allt, frihet – frihet att i sina buffaloskor bli den första Gemba X-an att ta del av Jordens rikedomar.

Ali, Asylsökande nr: 0276

Ali är född någonstans i Mellanöstern. Han är son till en kamelhandlare och en exotisk magdansörska. Av sin kärleksgivande mor har han införlivats i magdansens ädla hemligheter. Ibland, när han finner tid att vara för sig själv, sluter han ögonen och dansar loss till kassetten med inspelade trumljud. Detta är hans fristad, i detta tillstånd hämtar han energi för att orka med gettobetongens krävande vardag. Till Sverige färdades han ridande på en kamel, som han kort efter ankomsten sålde till Borås djurpark, där kamelen, döpt till Violetta, har hittat en permanent bostad.

Alis egentliga ålder är 37. Till Migrationsverkets personal har han uppgivit att han är en vilsen sjuttonåring (mest på grund av att han känner sig ung i sinnet) som har kommit till Sverige för att bli en del av det mångfärgade svenska samhället. Han är en utlänning att räkna med. Han vill inte bli en som utnyttjar detta vackra land, han vill bli en som drar sitt strå till stacken. Hans stora fascination och passion i livet är kebab. Med sig till Sverige har han en magisterexamen i Kebabologi, tagen vid det ädla Kebabuniversitetet i Istanbul. När tiden är mogen tänker han utnyttja sin examen, vars magisterarbete för övrigt bar namnet Varför världen behöver kebab, för att starta Sveriges första kebabkedja. Tills dess får han nöja sig med att sprida sina grandiosa kebabkunskaper till sina vänner i Singelhuset, som ibland känner sig mer än mätta på Alis oändliga kebabupplysningar.

Ali är homosexuell i smyg. Detta märks bland annat genom hans instinktiva agerande i vissa situationer. Detta är ingenting han känner skam över. Han väntar på det rätta tillfället att kungöra för världen sitt starka intresse för det egna könet – vilket förmodligen skulle vara vid invigningen av den första kebabrestaurangen, tänker han. Tills dess får han vara kvar i garderoben i Singelhuset, på flyktingförläggningen Almvägen.

Skaparna